Dala-Dubbeln, med 12 OKH-are!

Så var det äntligen dags igen. Årets största och roligaste ungdomstävling - Dala-Dubbeln! I år hade vi en rekordstor trupp med - hela 12 löpare - fantastiskt kul!

Trots den sena årstiden med risk för regn, kyla och snö, samlas varje år ca 2000 ungdomar från Skåne i söder till Lappland i norr till denna fantastiska OL-helg.

Tidigt på lördagsmorgonen samlades vi vid båthamnen för att stuva in oss i två minibussar och en extra bil. Våra "Dala-dubbel-rävar" som varit med några gånger hade naturligtvis inspirerat alla nya och det var ivriga och förväntansfulla ögon som lyste när jag tittade i backspegeln. Efter en snabb paus i en rondell i Hedemora, påfyllnad av matförrådet med mjölkfri mjölk i en närliggande ICA-butik och barar 14 frågor "hur långt är det kvar", var vi snart framme på en frostig tävlingsarena, Skäggheden, utanför Falun.

I år slapp vi både regn och snö, men på nätterna kröp temperaturen långt under nollan, så det tog några timmar innan frosten försvann från backen och det blev många små frusna fötter som fick värmas framför kaminen i vårt tält. När solen väl bröt igenom morgondiset värmde den riktigt skönt och bidrog naturligtvis till att höja stämningen ytterligare någon grad. 

Det fanns mycket kämpaglöd i vår trupp och det var en fröjd att se barnen ge sig i kast med både lördagens stafett och söndagens ultralånga distans. De flesta i vår trupp stod inför utmaningar, bra mycket svårare, tuffare och längre än vad de är vana vid - men de genomförde tävlingarna på ett imponerande sätt. Söndagens långdistans blev verkligen ett kraftprov och flera av våra patruller kämpade i 1,5 timme eller mer innan de välförtjänt kunde sjunka ner i tältet och få lite mat och vila.

På vägen hem satt jag och funderade på vad det är med denna tävling som gör den så speciell? Vad är det som gör att jag själv så gärna åker med som ledare år efter år i mer än 20 år? Vad är det som år efter år lockar barnen, trots bister kyla och stentuffa tävlingar?

Ja, när det gäller ungdomarna själva tror jag Skogssports Ungskogsskribent Maja Åkesson träffar helt rätt: "...det är hela konceptet - det finns ingen annan tävling som liknar Dala-Dubbeln, patrull, utklädning och stafett på en och samma helg. På denna tävling fokuseras mer på glädje och gemenskap än på resultat..."

För min egen del känner jag också att just gemenskapen och glädjen är hjärtat i tävlingen. Dessutom tror jag att tryggheten och traditionen med vårt koncept i klubben bidrar lite extra. Resan, hotellövernattning, middag på restaurang, kvällsgodis på affären bredvid hotellet, barnen i fokus, vi vuxna servar. Alla ingridienser finns där - som de ska vara - lite förändras med tiden, ledare och barn byts ut - men Dala-Dubbeln förblir något alldeles extra!
Slutligen den verkliga belöningen för mig som ledare: Att få se och uppleva den äkta glädjen hos barnen som skapas av upplevelser tillsammans!

Nu är det bara knappt ett år kvar till nästa Dala-Dubbel!!

Solen bryter igenom på en frostig tävlingsarena

Klubbvimplar från Sveriges alla hörn. Lättas att finna? Den som inte har en "beach-flag"?

Skall jägarn Kalle lyckas fånga den snabbe fladdermusen Samuel? Agenterna Malte och Anders har full koll på läget!

..men vad är det för gymnastisk patrull som startar samtidigt som Paula och Malin (Korsnäs)?		baksidan/framsidan förklarar det hela..
OKH-truppen bestod inte bara av fladdermöss, seriemössen Musse (Iris) och Mimmi (Nora) fanns också med..		Emma och Ella är fulla av energi när de skall ta sig an den tuffa ultralånga distansen... Inte lika pigga när de kom i mål dock..

Ida och Nora tömmer de sista krafterna på spurten

Dags att ge sig av (till hotellet). Men bilden som är tagen från Dala-Dubbelns hemsida får också symbolisera att vi måste ju komma tillbaka nästa år - tältet står ju kvar ..