Vissa kvällar är det extra gött...

Att det är kolsvart ute redan 2 timmar innan träningen, bekymrar inte tuffa unga OKH-are. Eftersom vi fortfarande har barmark gör mörkret det att träningarna blir extra spännade...

Ikväll var ännu en sådan kväll, när jag känner det som en förmån att få vara tränare i OK Hedströmmen. Ännu en kväll som ger goa tankar när jag lägger mig till ro.

Vi är inte många i klubben, ännu färre som engagerar sig i det löpande klubbarbetet, men en kväll som ikväll när hjälpande händer bara finns där, när barnen är glada och inspirerade och upplever något spännade - i verkligheten (inte bakom en spel på en datorskärm) - ja, då är det gött att vara tränare och få dela upplevelserna!

Efter att ha spenderat x timmar med att göra kvällens övningar och kartor, ladda batterier,  fixa till pannlampor och fika till barnen, insåg jag att jag var i tidsnöd. Ringde Ragnar som direkt lovade möta upp vid Kompasshuset och gå ut med reflexstavarna/kontrollerna för kvällens övning - puhh.. och tack! Väl i klubblokalen dök också Roger upp, också beredd att hjälpa till med kontrollutsättning och själva övningen =).

Det var flera träningsmoment inbakade i kvällens övning, att finna vägen naturligtvis, att tolka kartans kontrollmarkering (mitt i ringen) och motsvarande kontrolldefinition och att tolka kontrollens placering (norra sidan, södra sidan, västra delen etc..) både på definitionen och i verkligheten.
Efter att ha justerat till pannlampor och batteriselen gav sig ett gäng glada barn ut i mörkret. Det kändes inte som de upplevde mörkret i skogen förrän vi alla vid första kontrollen släckte lamporna - då blev det lite "dämpat". Då var det bara mörker - riktigt svart. Men det tycktes inte bekymra barnen. Pannlamporna tändes snabbt igen och med stor entusiasm och iver gick vi från kontroll till kontroll. Vid varje kontroll tystnade det glada ivriga pratet för där gällde det att lösa uppgiften själv och inte visa lösningen för varandra. Sen bar det av till nästa kontroll.

Att få se och vara del av denna entusiasm, iver och glädje och samtidigt den lite dämpade, pirrande spänningen i mörkret  - att ta del av barnens upplevelse - DET - ÄR - GULD !
När vi sedan kommer tillbaka till Kompasshuset och Petra har dukat fram fikat, mackor och oboy, till hungriga barn, Roger tar sig utan tvekan an de äldre ungdomarna och kör ett löppass med dem nu när jag måste hålla mig lugn efter min operation...

...ja det är då jag känner det - det är en gött att vara ungdomsledare i OKH !!

Nedan lite bilder som fångar den härliga och spännande stämningen i kvällens övning: