Dala-Dubbeln är alltid Dala-Dubbeln!

Det var ett minimalt gäng OKH-are som i år deltog i Dala-Dubbeln, bara 1,5 par. Trots att vi saknade en del deltagare från klubben, saknades ingenting för att göra årets Dala-Dubbel till ännu en härlig OL-upplevelse och säsongsfinal för de nästan 2000 bar

När det var anmälningsdags trodde vi att vi i år bara skulle få ett enda par som tävlade (Iris och Nora i D12), men när vi kollade i Eventor visade det sig att vår klubbkamrat Rasmus (som bor i Borlänge) också hade anmält sig i H12 tillsammans med en kompis tävlande för Borlängeklubben Domnarvets GoIF. Det var en kul överraskning.

På lördagsmorgonen när jag efter lite bilstrul var på väg upp mot Skinnsberg och svängt av på 233:an i Ramnäs mot Skinnsberg, ja då fick jag äntligen Dala-Dubbelkänsla. Vägen var 4-spårig täckt med ett par centimeter frusen snö och i spåren - is! Men så ska det va, så brukar det vara...

Efter att något försenad (:-O - jag försenad..), hämtat Nora och Iris i en allt för liten bil (för att få med allt jag tänkt - typ värmare till tältet), bar det så iväg mot Falun. Problemen kring årets Dala-Dubbel tycktes dock inte vilja sluta, strax före Hedemora ringer Noras pappa - Nora hade glömt orienteringsskorna....
Upp till Hedemora höll det bistra vinterväglaget i sig men jag hade "som vanligt" tagit till god tidsmarginal så vi anlände Karlsbyheden (eller rättar Skäggheden) i god tid före start. Jag hade varit beredd på att släpa grejor åtmistone 2 ggr från bilen till TA 500-1000m, så gissa om jag blev glad när det visade sig att vi fick parkera 50 m från vår blivande klubbplats på tävlingsarenan.

Vi hann lagom få upp klubbtält med "matplats" och klubbvimpeln, gå till Letros sportförsäljningstält och fixa nya skor till Nora, när det blev dags för Nora och mig att följa Iris till startplatsen för dagens tvåmanna stafett. Iris hade aldrig sprungit en första sträcka på stafett så det var mycke nervpirr innan start. H12 killarna hade startat först och Rasmus och hans lagkompis Anton hade redan sprungit imål på en finfin 37:e plats av klassens 117 lag.

Trots att temperaturen höll sig kring nollan bidrog det vindstilla och soliga vädret tillsammans med en frusen sluttande tävlingsarena till att det blev riktigt behagligt att följa och supporta våra unga tjejer. Iris tog det lugnt i starten men Nora och jag bara hann tillbaka till tältet och fixa nummerlapp och skor för att sedan direkt vända tillbaka till växlingsfållan. D12 tjejerna var redan i antågande efter 16 minuter och vi behövde inte vänta länge innan Iris dök upp på upploppet 5 minuter efter ledande lag. Nora fick inte mycket tid att bli nervös så även hon gjorde ett riktigt fint lopp. Hon sprang i mål tjejernas lag som 68:a av 115 lag.

Efter lite eftersnack och kartanalys, drog vi igen dragkedjan på tältet och styrde färden mot hotellet i Falun. Här väntade naturligtvis en varm dusch och sen bad i poolen för våra tjejer, allt medan undertecknad slappade i en härlig korgstol/bädd vi poolkanten och lät tankarna försvinna... bl.a. in i Sudokuns mysterier....

Efter att ha slumrat en stund på rummen (åtminstone jag), ringde tjejerna och ville ut och äta. Med lite flanerande och ridturer på stan i minusgrader och "lite för tunna kläder för uppklädda tjejer" hittade vi fram till samma Kina-restaurang där vi åt gott och rikligt förra året. Den enda skillnaden var att i år var inte Rens och Jonas med så Nora fick hålla till godo med den egna beställda maten (vilken f.ö. räckte mer än väl i år..). Efter maten bar det av till "rädda_kvällen_affären" Hemköp, där kvällens godisproviant införskaffades.

Vi somnade alla tidigt vilket gjorde att det inte var några större problem att ta sig upp till en underbar frukostbuffé där inget saknades.
Självklart var flickorna klara för avfärd som avtalat - eller nästan-  (precis som förra året)... och efter 20 minuter kunde vi gå ner till bilen och åka ut till TA igen. Väl på TA möttes vi av ännu en chock - vi måste idag gå ytterligare 20 m - dvs 70 m till vårt tält :-O. Nåja - det ordnade sig och när vi satt i vårt tält och tejpade skor mm dök plötsligt Rasmus och pappa Stefan upp. Vi försökte på ren Skinnsbergska förklara för dem att de kunde komma hit efteråt för att njuta av en "first class" korv med bröd efter Rasmus lopp - men det funkade inte.... nästa år provar vi med Rihyttemål...

"Orientering är för alla åldrar" var temat som våra tjejer valt i söndagens avslutande ultralång patrulltävling. Kanske blev våra tjejer förvirrade av alla härliga utklädningar som patrullerna bar, för redan till första kontrollen som borde varit en 3-5 minuters sträcka, spenderade de 20 minuter... Sedan gick det i alla fall bättre och de sprang i mål som 74:e patrull. Tidigare hade Rasmus och Anton fortsatt på det inslagna spåret från lördagen och presterade åter igen ett riktigt bra lopp som gav en jättefin total 39:e plats i H12.

Efter att ha återfått krafterna med lite korv och oboy var det dags att packa ihop och starta färden tillbaka till Skinnsberg. Även nu blev det en "annorlunda" resa. Det brukar vara så att efter 23 sekunder sover alla utom chauffören - i år var det tyst i 10 minuter, sedan babblades det ända till Dagarn...

Tack tjejer för ännu en mysig Dala-Dubbel! Bilderna nedan får tala för sig själva...